Monthly Archives: September 2014

En lyckad kurshelg i Solviken! <3 Tack!

bildpåkurs

Då var helgen i Solviken avklarad. Oj vilket glatt gäng! Det blev en fantastiskt rolig kurshelg. Och mycket hann vi med… Änglabudskap, meditationer, husrensning och djurkommunikation.  Tusen tack alla deltagare för gott jobb och för många skratt! Och tack alla som jobbade i Solviken för all service och glädjen ni spred. Det gör vi om!

Håll dina chakran öppna och sök glädjen!

Hej! Jag fick en fråga precis som meddelande på Facebook.

Ska jag stänga ner mina chakran? Jag tar in allt och alla. Känslor från både levande och döda och jag har hört att jag måste stänga mina chakran… Hur gör du?

Jag svarar på frågan utifrån vad mina vägledare brukar säga när jag har medial vägledning och även utifrån den erfarenhet jag har hittills…

Det finns olika mycket kunskap i andevärlden. Våra nära och kära befinner sig på det ”astrala planet” ganska nära oss. De sitter inte på någon sanning bara för att det har dött. Eftersom allt är vibrationer rör det på sig olika snabbt (en fysiker hade nog förklarat detta lite bättre;)). På det astrala planet vibrerar det långsamt till skillnad från änglar som vibrerar snabbt. Därför är det enklast att höra de på det astrala planet. De kan nästan vara lite som viskningar ibland och höras väldigt tydligt som starka tankar. De är ju människor som har dött och ibland kan de nästan bli som spyflugor även hos mig. De är som de var när de levde och tjoff! Så är de där liksom om jag ”bjuder” in dem…;) Jag är aldrig rädd för dem men jag kan tycka att de blir lite jobbiga. Om jag är trött eller hängig eller om jag har druckit alkohol kommer de som ett brev på posten. Därför dricker jag nästan aldrig alkohol.

Visst är det fantastiskt att kunna ha kontakt med nära och kära! Men de vill ju passa på liksom och man har ju ett privatliv. Därför är det inte så smart att ha kontakt med dem hela tiden. De kan ta både kraft och energi. Plus att de inte vet vad som är det bästa för mig. Och pratar i munnen på varandra. Suck!

Hur gör jag då? För att få vara i fred? Jag stänger i alla fall aldrig mina chakran! Aldrig någonsin. Jag ser istället till att vibrera snabbt vilket jag gör när jag är glad och får välja saker själv och jag tonar in mig på änglar när jag ska ge medial vägledning. När jag tappar kontakten med mig själv gör jag sådant som ”grundar mig” eller gör mig fokuserad. Jag promenerar, bakar eller målar lite. Allt handfast som jag tycker är roligt. Då är det som att de på det astrala planet inte berör mig. Jag står i min egen energi. Och så ber jag alltid de änglar som är runt mig att hjälpa mig att tona in mig just på dem. Hur detta tekniskt sätt fungerar förstår jag inte. Det är som dörrar som stängs till det astrala planet.

Självklart tar jag in röster och känslor från det astrala planet och från levande människor periodvis. Jag går ju inte runt och är konstant lycklig;).  Men där är det lite acceptans som gäller. Jag kan känna en plötslig tyngdkänsla och tänker då ”ja ja… Det där är inte mitt. Jag väntar lite så går det över…” Eller så tar jag med mig en jordbunden själ från Konsum då och då. Men då får jag ofta ett litet illamående samtidigt. Då pratar jag med den och hjälper den över till ljuset.

Det finns ju perioder i livet då jag är nere minst sagt. Deppig och hängig. Ja ni vet. Då ger jag inte medial vägledning och då undviker jag träliga grejer helt enkelt. Och accepterar läget. För när jag är nere hör jag inte änglarna… Men de hör alltid mig som tur är.:)

Men för att sammanfatta svaret: Chakrana måste hållas öppna! De tillhör ett energisystem som ska flöda för att vi ska hålla oss friska. Och vår intuition fungerar med hjälp av dem och man blir ju liksom försvarslös om man tappar kontakten med ljuset och det gudomliga flödet.  Visst har jag fått förklarat för mig från mina vägledare att det finns enstaka fall där människor som är i väldig obalans kan behöva stänga sina chakran, men inte annars. Det är sällsynt!

Som jag skrivit förut: Sök glädjen! Det finns inga genvägar. Då står du i din egen energi och plockar inte upp andras. Acceptera livets upp och nedgångar och vänta på bättre tider så behöver du inte bekymra dig över chakran. Varken stänga eller öppna hit och dit. Good luck nu! Sluta grubbla och ha skoj! Själv snurrar jag in mig i chakrana om jag skulle hålla på.:)

Kram från Cecilia! <3

Känslan visar vägen!

Jag fick precis en fråga som meddelande på facebook. Kan man kolla med sina skyddsänglar så att man är i rätt riktning? Vi har nog skrivit om detta ett par gånger men det är så viktigt så jag skriver om det igen. Och som vanligt kan det låta som klyschor men klyschor är underskattade;).

Man kan aldrig gå i ”fel” riktning. Man kan egentligen inte gå fel överhuvudtaget. Visst kan man snurra runt ett tag och inte veta vart man ska. Jag är själv där nu. Vad sjutton ska jag bli när jag blir stor? Men jag börjar så smått att lita på mig själv när jag söker jobb och i relationer exempelvis. Jag sätter mig ner och känner in känslan av olika beslut som jag inte har tagit än. Om jag tänker på ett jobb som jag har sökt exempelvis och känner en liten obehagskänsla: Nej. Då är det inte rätt. Eller om jag känner en liten upprymd känsla inför ett jobb: Jo, men då är det nog bra!:)

Jag har en väldigt stark tro på Gud och jag har en vän som jobbar som pastor (ja, vi tror inte precis lika om allt men många saker han säger är riktigt bra:) ). Han har sagt om jobb att det är ju bara att söka och be Gud att stänga dörren om den inte är rätt. Så gör jag nu om jag är osäker på min känsla. Mår jag dåligt över något och inte kan känna vad som är rätt och fel sätter jag mig bara ner och ber om hjälp. ”Snälla! Jag vet faktiskt inte vad som är bäst för mig. Nu behöver jag ett tydligt tecken.” Och de tecknen kommer alltid. Ofta i händelser av olika slag som visar vilken riktning jag ska ta. Har jag sökt ett jobb och inte får det. Då är det meningen.

Änglar är ju Guds sändebud och de har olika arbetsområden. Är man på väg åt alldeles fel håll och går emot den livsväg som man en gång har skrivit har jag fått se en bild av hur änglarna sätter upp som skyddsnät runt omkring så att man liksom studsar tillbaka in åt rätt håll igen. Visst finns lagen om den fria viljan och de får inte gripa in hur som helst men om vi är på väg åt alldeles fel håll eller håller på att omkomma vid fel tidpunkt: Då är de där!

Så återigen! Lita på dina känslor! Där har du svaren. Känslorna är ditt högre jag och dina andliga vägledare som talar om åt vilket håll du ska.

Nu önskar jag er en riktigt fin vecka och att ni blir fyllda med tillit, tålamod och styrka. Kramar från Cecilia!

Vägen kan vara svår att se ibland!

skogsväg

Ibland är vägen inte särskilt tydlig. Kanterna är luddiga och vi går och går men vet inte ens själva vart vi vill komma. Gränserna för vad som är det egna jaget suddas ut.

Sätt dig ner då! Ta fram papper och penna. Skriv ner känslor du vill uppleva. I relationer, i jobb, där du bor, i kamratkretsen. Vad är guldkorn i livet för dig? I vardagen? Gå till det “lilla” och glöm inget. Kaffet efter maten? Fick du med det? Att få stå i duschen lite längre än vad du borde?

Be om hjälp att få uppleva sådana känslor i flera sammanhang och släpp kontrollbehovet av att veta hur saker och ting ska lösa sig. Men glöm inte universums lag om den fria viljan! Först när du ber änglarna om hjälp med att få uppleva känslorna, kan hjälpinsatserna komma… Och ofta på de mest märkliga sätt!:)

Nu tar jag lunchrast med lite kaffe efteråt. Kram Cecilia

Pratar alla spöken samma språk?;)

Hej! Jag fick en fråga häromdagen: Om man stöter på en jordbunden själ (spöke) och den talar ett främmande språk; kan man hjälpa den i alla fall då? Hmm… Ja!

Min uppfattning är att vi tar emot vibrationer. Sedan gör vi själva som medium om dessa till tankar, ord, bilder och känslor. Det är dessa som vi har som uppgift att förmedla vidare utan att göra egna tolkningar av det. Det spelar alltså ingen roll om man pratar svenska, finska, danska eller Japanska. En del medium menar att det handlar om att vi har ett universellt språk gemensamt i andevärlden. Kanske är det så…:)

Det här är ju också det som händer vid en medial vägledning. Anna och jag tar emot vibrationer från änglar främst. Vi ställer in oss på deras ”frekvenser”. Änglarna vibrerar snabbt och för att kunna uppfatta vibrationerna måste man själv må bra och ”vibrera” snabbt. (De som känner Anna och mig vet att vi är en aning ”fladdriga”.) Jag satt själv i ett möte med en läkare en gång när jag hade stora sömnproblem för många år sedan. Han tittade på mig ett tag och så sa han: Jag behöver inte prata med dig. Jag vet ändå. Solklart en ADHD-personlighet! Vibrerar snabbt alltså;) Det sista var inte läkaren som sa.

När man har lärt sig att uppfatta de här vibrationerna är det lite som att arbeta mellan två världar. För oss blir det självklart och man kan glömma att alla inte ser det så. Och svårt för de som inte har det “framplockat” (ja för alla är egentligen mediala mer eller mindre) att förstå hur det fungerar och varför vi är som vi är. Det känns ju helt fantastiskt naturligtvis att kunna ha lätt för att ta emot vibrationer medan en del som umgås med torkar sig för pannan och tycker att vi kan vara lite jobbiga kanske;). Saker försvinner på vägen när vi drar fram. Vi glömmer saker och att hitta med bilen blir ju helt hopplöst när vi missar vägskyltar och avfarter.

Men nu handlade det om språk ju;). Just det. Om det nu är så att det handlar om ett universellt språk; vore det inte vettigt då att införa en sån språkundervisning som skolämne? Det får vi hjälpas åt att fixa till nästa val. En självklarhet väl?;)

Kram Cecilia!