Monthly Archives: October 2012

Det är mycket positivt tänkande nu!

Skapar vi med våra tankar? Kan vi själva dra till oss saker genom vårt sätt att tänka? Min känsla är att det har dragit fram en nästan religiös rörelse av positivism genom Sverige och stora delar av världen. På facebook möts man av grupper som Living the Law of Attraction och på healingkursen för Birkan Tore, fick vi affirmera en röd ros för att vi skulle få det bevisat att den så kallade attraktionslagen verkligen fungerar.

 

 

Universum reflekterar
Enligt en del människor inom nyandliga kretsar finns det alltså något som man kallar attraktionslagen och som fungerar på så vis att universum svarar på våra tankar ungefär som en satellit som svarar på ett sms från mobiltelefonen. Vi sänder ut en tanke som skickas upp till universum. Universum svarar genom att låta olika händelser, saker eller personer komma tillbaka till oss. Även utanför andliga kretsar talas det om tankens kraft och på vårt arbetsrum finns det inspirationsbrev till personalen som inte sällan handlar om just vikten av ett positivt tänkande.

Och visst är det viktigt att vara positiv! En sedvanlig visdom är att man kan välja att se på ett glas som halvfullt eller halvtomt. Jag är nästan alltid positiv och jag tänker sällan att saker och ting inte kommer att fungera. Samtidigt  kan jag inte köpa hela idén med attraktionslagen och tror ändå att det är så att jag nuförtiden inte utsätter mig för saker som riskerar att inte fungera. Jag ser liksom vägen innan det hinner “gå åt skogen.”

Tittar jag på mitt liv bakåt kan jag också välja att se på skeenden som positiva eller negativa. För ungefär åtta år sedan kraschade jag in i ett hinder med min häst Nikita under en hopptävling. Hon spräckte knäskålen och ett korsband gick av. Jag åkte själv till Skåne med henne en tid efteråt för att en specialist skulle göra en titthålsoperation för att se hur allvarligt skadad hon var. Och det var illa! Jag ringde till min dressyrtränare i Kisa från ett vandrarhem i Skåne och grät och sa att Nikita bara kunde användas till avelsverksamhet i framtiden och att jag därför inte kunde behålla henne.
-Skönt! Det var väl det bästa som kunde hända! Då slipper du den där tjuriga hästen. Hon passar ju ändå inte dig! utbrast min tränare spontant i telefonen.

Den gången såg jag inte mitt eget bästa och jag hamnade i en mindre livskris. Hästlivet var jag så inne i men det var efter besöket hos veterinären som jag insåg att om jag skulle jag ha en ny häst skulle jag få köpa den själv och de pengar jag skulle få ut på försäkringen för Nikita, skulle aldrig räcka till en häst som jag skulle vara nöjd med. Jag förstod då att det var en bit av mitt liv som var färdigt. Jag var klar med ridsporttiden. Nu, en lång tid efteråt kan jag se att en dörr stängdes för att en ny skulle kunna öppnas.

Jag tror ändå på den där attraktionslagen ungefär varannan dag. När boken The secret av Rhonda Byrne kom ut läste jag den, men var inte en av de miljontals människor som blev helt sålda. Kanske för att jag missförstod hur författaren menar att attraktionslagen fungerar, men också för att jag fick en känsla av att man inte låter sig nöjas med livet så som det redan är. Jag uppfattar attraktionslagen, så som den ofta presenteras, att det bara är man själv som sätter gränser för vilket fantastiskt liv man kan skapa. Skapa handlar då om en framtid – något som man alltså ännu inte har fått.

Attraktionslagen skapar begär
Min uppfattning är att det finns en risk att man kan bli så fokuserad på att skapa den egna framtiden och att man kan känna en form av skuld när saker och ting inte blir som man tänkt. Man har inte velat eller önskat något tillräckligt mycket och då har man heller inte fått det. 

Jag återkommer ofta till Buddha eftersom jag tror att förgrundsgestalterna i våra världsreligioner faktiskt har funnits och att de förde fram olika budskap för att saker och ting skulle bli så bra som möjligt för människor vid olika tidpunkter i historien. Buddha menade att det finns fyra sanningar. Den första är att allt är lidande. Han förklarade den sanningen med att vi aldrig är nöjda. Den andra sanningen är att det är just begäret som ger upphov till lidande. Den tredje sanningen är att lidandet kan upphöra och den fjärde sanningen är att den ädla åttafaldiga vägen kan få oss ut ur lidandet.

Jag tycker om att jämföra religionerna. Det kan man inte säger vissa, men som jag tidigare har skrivit i min blogg, så tror jag att de här grundarna har blivit inspirerade av en gudomlig källa eller kraft. För mig är det en och samma kraft och då kan man också jämföra. Kraften är den som många skulle kalla för Gud.

Hur fungerar då attraktionslagen ihop med tanken om begäret? Om vi lever efter devisen att vi kan skapa oss i stort sätt vad som helst, hamnar vi väl i det där begäret?

För något år sedan handlade TV-programmet Från Sverige till himlen om en kvinna som levde efter attraktionslagen. Hon satte upp lappar på väggen hemma om saker som hon önskade sig. Sedan bad hon tacksamhetsböner över saker som hon redan hade i hopp om att hon då skulle få det ännu bättre.

Acceptans
Ordet acceptans fungerar bättre för mig än tanken att jag ska skapa mig en fantastisk framtid. Det finns bara ett Nu. Jag försöker att komma dit mer och mer. Det är en riktig utmaning att inte leva i dåtid eller framtid. Det går inte att tvinga sig själv att inte tänka flyende tankar, men man kan träna sig i att vara i ett Nu-tillstånd. Kortare stunder i alla fall. Till att börja med att kanske inte grubbla så mycket på den där attraktionslagen.  Kvinnan i TV-programmet Från Sverige till himlen kan knappast vara helt nöjd med livet eftersom hon eftersträvade något som hon ännu inte fått.  

Jag är en troende nänniska och som jag också har skrivit tidigare är vi en del av ett större sammanhang. Saker och ting sker för att vi alla ska uppleva vissa saker och få erfarenheter genom utmaningar. I somras fick jag blindtarmsinflammation. Min första tanke var “hur bar jag mig åt för att drabbas av detta?”. Jag vet fortfarande inte. Det var inte så att jag har gått och haft skräck för att få just blindtarmsinflammation och tänkt så mycket att jag dragit det till mig. Jag kan därför aldrig tro att universum skulle ha svarat på några tankar om sjukdom genom att ge mig en inflammerad blindtarm.

Däremot kan jag tänka att jag inte har den översikten över livet så att jag kan säga vad mina dagar på sjukhuset hade för inverkan på andra människor. Ett möte med andra människor är aldrig en slump. Man pratar med folk när man ligger i en sjukhussal som tar del av ens liv och de träffar i sin tur andra människor. Därför är det bara att acceptera att saker sker utan att fundera över varför eftersom vi ändå aldrig kommer att kunna förstå.

Hur gick det sedan i Birkan Tores försök att bevisa att attraktionslagen fungerar? Jag är lite osäker på den punkten. I hans eget fall fungerade det eftersom någon på kursen blev extra förtjust i honom och gav honom en ros, men för min egen del blev det inte särskilt tydligt. Visst kom det en röd ros i min väg dagarna efter kursen. Jag hade dock blivit mer övertygad om den hade stått på mitt eget skrivbord i stället för på min arbetskamrats.  Det är ändå lite roligare att tänka att den där rosen var ett tecken till mig också på att jag åtminstone är medskapare av mitt eget liv. Och roligt ska man ju ha! Glaset får också fortsätta att vara halvfullt. ;)

Svaren finns inom oss

Lyssna inåt

Man möter dem då och då. Människorna som försöker bevisa eller motbevisa Guds existens och som så gärna vill hitta en egen andlighet. Jag har själv varit där. Gått till kyrkan och hackat sönder predikningar i mitt huvud och suttit med i meditationsgrupper och lyssnat på alla andra som har sett bilder och fått upp känslor av olika slag, medan jag kritiskt granskat och intalat mig att alla upplevelser bara är eget påhitt.

Man kan gå till kyrkan för att lyssna på någon präst eller inspireras av en munk eller föreläsare för att få förklaringar och hjälp till att hitta en andlighet. Självklart ska man gå till kyrkan om man känner att man kommer till ro där och visst finns det präster och pastorer som säger ord som går rakt in i hjärtat! Kyrkorummet är fantastiskt och jag går gärna in och tänder ett ljus eller njuter av musik under en Gudstjänst. Men svaren… De har du bara själv! Ibland känns det som om människan går över ån efter vatten…

När vi mediterar lyssnar vi inåt och tar emot vibrationer från olika håll och vår hjärna omvandlar dessa till bilder, ord, känslor och tankar. Första gången jag satt med i en meditationsgrupp kändes det ganska obekvämt om jag ska vara ärlig. Hur kan man veta att man inte skapar bilderna själv? Hur vet man om en bild kommer utifrån?Det var tankarna efteråt.

Faktiskt är det så att bilderna kommer inifrån. Man skapar dem själv med lite “hjälp”… Min uppfattning är att vi alla är ett och samma, samtidigt som vi är egna självständiga själar. Kanske är en tårta en bra illustration för att förklara vad jag menar? Vi är bitar ur en och samma tårta. Vår själ blandas med allt och alla när vi “öppnar upp” vår medialitet och tar emot ljus från universum eller Gud eller vad man nu är bekväm med att kalla det.

Jag gillar inte att ge råd till andra. Det som är sant och riktigt för mig behöver nödvändigtvis inte vara det för andra, men nu ger jag ett råd i alla fall och du kan göra som du vill med det: Lyssna inåt! Vilka känslor får du när du tittar in i ditt barns ögon? Vilka känslor får du när du tittar upp mot stjärnhimlen och andas in den klara, kalla oktobernatten? Eller vad händer i kroppen när du hör din favoritmusik på radion? Där har du din andlighet. Där är du nära Gud eller universums skapare eller källan…

 

 

Orden kan inte beskriva sanningen exakt

När jag kom på hur enkelt det faktiskt är att få svar från andevärlden, eller Gud om du så vill, lärde jag mig att kanalisera och göra mediala vägledningar. Det känns inte som om det är så längesedan. Första gången jag faktiskt gjorde en kanalisering, kändes det verkligen som om jag hittade på. Vi sa också, den tjejen som jag satt med i Vadstena på min mediumutbildning, att nu hittar vi bara på lite. Vi var ju helt hopplösa ändå. Vi fick ju inga budskap. Det kom inte in några fantastiska uppenbarelser i rummet och vi hörde inga röster som uttalade ord i våra öron.

Så vi lyssnade inåt, trodde att vi skapade allt själva och lät orden flöda. Vi antecknade de ord som den andra sa och när vi var klara var vi lite smått chockade över att det var så klockrent. Dessutom hade vi fått samma budskap från de andra på kursen som satt på andra ställen i huset den där eftermiddagen.

Många människor har hjälpts åt att skriva våra religiösa skrifter. Bibeln är skriven av många händer, men sägs vara inspirerad av Gud. Muslimerna hävdar att Koranen är Guds ord rakt av. I hinduismen finns Vedaskrifterna och Buddhismen har Tipitaka. För mig är det självklart att de människor som suttit och skrivit skrifterna har fått sin inspiration från en gudomlig källa eller kraft. De har mottagit vibrationer eller energiimpulser och gjort om dem till ord som de har skrivit ner.

Bibeln är dock motsägelsefull. Koranen har tveksamt innehåll enligt mig och de andra skrifterna har jag dålig koll på. Har man tagit emot de där impulserna och format ord i sitt huvud är det en konst att stanna där. Inte göra egna värderingar eller tolkningar. Gör man det stämmer inte budskapen man ger. Alla människor har ett ego som lätt gör att man vill tolka. En del har ett mer utvecklat ego än andra. Därför kan bibeln aldrig innehålla en sanning. Jag underskattar heller inte bibeln. Det finns många bibelställen som tröstar och ger hopp och glädje och orden ska ses i det sammanhang som de skrevs.

När jag gör jobbar som medium nu, ber jag om hjälpt till den högsta visdomen, till de själar som bara vill hjälpa, de som jag och andra kallar änglar. Sedan ber jag om hjälp att sätta mitt ego åt sidan. Men ändå är det oerhört viktigt att mottagaren själv känner att det känns bra. Orden ger aldrig sanningen exakt. Därför får jag ofta metaforer för att beskriva känslor istället för ord som styr oss människor åt höger eller vänster…

Det som aldrig ljuger är däremot känslan. Känslan som väcks när vi hör barn som skrattar eller gråter. Eller den där lugnande känslan när man lutar huvudet mot sin älskades axel. Lita på den. Vill du själv utveckla din medialitet eller andlighet är det där du ska börja. Ett bevis för Guds existens eller att det finns något utöver det vi kan se och ta på kan aldrig komma från någon annan än dig själv.